Punkterande bra spel

Blogg - Josef Diktatorn - ons 2 mars 2011, kl 01.43

Bara en liten stund efter att sluttexterna rullar efter Gemini rue på min sunkiga PC så känner jag mig deprimerande tom. Jag glider ned i våran nedsuttna soffa, greppar den svarta "dubbel chocken" och börjar nästan på ren mekanik mejja ned diverse ISA-soldater och helghasts på löpande band, dock utan den där sköna spelglädjen som nästan alltid ligger där och gror i magsäcken, jag känner mig tom.

Gemini Rue har efterlämnat en punkterande känsla i spelsuget, det är med saknad jag tänker på mina möten med gangsterorganisationen "Boryokoden" eller vardagen med den inspärrade försökskanin Delta-six.

Det brukar bli såhär med riktigt bra och djupsinniga spel för mig. Det blir ett sådant antiklimax att gå från en digital deckare till shooter, det känns som att äta korv med mos på Café Opera, det känns så fattigt på något sätt.
Jag kände ungefär likadant efter det FENOMENALA Deadly Premonition (som förövrigt våldtar Allan Wake i alla hål samtidigt och kallar honom för könsförnedrande saker) och lite samma sak efter plattformskungen Super Kött Pojk. Grejen är den att ett punkterande spel i regel inte bara är ofantligt bra utan oftast väldigt, väldigt eget också, dessa monster till spel har någonting utöver allt det där som jag förknippar med begreppet "bra, bättre, bäst", detta monster har oftast en alldeles förtjusande säregen själ som får detta monster att bli världens mest fascinerande monster och när man väl har stiftat dess bekantskap är det väldigt svårt att sedan gå ut och träffa nya "bekantskaper".

Ett annat exempel på sådana kreatur är Silent Hill 2 som jag fortfarande håller som världens bästa skräckspel, även om det inte är världens läskigaste skräckspel för det är ettan. Detta enastående spel hade också det där lilla extra och det där lite udda som kittlade min fascinations-nerv rejält.
Silent Hill har inte förstört alla skräckspel jag lirat sedan dess men det har helt klart satt sin prägel på hur jag ställer mig till dom. Så fort jag hör om eller spelar ett "skräckspel" så börjar jag automatiskt tänka på Silent Hill 2 och på ren automatik jämför jag det med allt annat. Detta förstör spelen faktiskt lite eller punkterar dom lite.

Just nu vill jag bara ha mer av varan jag fick i Gemini Rue, jag vill ha en intelligent historia, jag vill lösa gåtor och jag vill egentligen ha allt inpackat i en härlig cyberpunk-miljö. Det finns tokmånga intressanta kommande spel på horisonten men Gemini Rue har fungerat lite som en kalldusch för hajpen i mig. Nu hoppas jag bara på att kommande L.A Noir ska ha så mycket deckarinfluenser i sig att jag blir nöjd men med Gemini i färskt minne lär jag bli allt annat än just nöjd.

Andreas Ljungströms bild

Bra skrivet! :)

Jag håller verkligen med om Gemini Rue. Det är årets första riktiga skräll och även om jag på förhand såg fram emot det så överträffade det alla mina förväntningar.

Lars Jensens bild

Jättebra skrivet ja!

"Just nu vill jag bara ha mer av varan jag fick i Gemini Rue, jag vill ha en intelligent historia, jag vill lösa gåtor och jag vill egentligen ha allt inpackat i en härlig cyberpunk-miljö."

Det finns ett par gamla godingar du kan ge dig i kast med annars. T.ex. Omikron och Nightlong: Union City Conspiracy.

Josef Diktatorns bild

Coolt! nu har man plockat stilpoäng hos retro/story-nördarna, great succéss! :party:

Man5ons bild

Det trista är ju att det var "lättare" att göra riktigt bra spel förr i tiden.

Har han varit på brandyn nu igen, undrar ni. Vad jag menar är att det enda sättet att göra "moderna" spel på, är att ha en jättestudio med en armé av högavlönade knackare, samt inte minst betala hutlösa marketingavgifter. Det räcker inte att det sitter tre snubbar i källaren och dricker Jolt och så vips har de färdat Metal Gear Solid 4.

På den gamla goda tiden, tiden när Speedball 2, Alien Breed, Elite, UFO, Syndicate, Another World med flera var the shit, är långt svunnen. Studios som Bitmap Brothers och Bullfrog existerar inte längre i samma bemärkelse som de gjorde förr. Det går inte att tjäna pengar på smala spel, så det massproduceras KillZone och Uncharted till massorna, så att de blir nöjda och glada och hjärntvättade. Spel som ovan nämnda Gemini Rue får släppas som "retro" och billigt nedladdningsbart material.

Finns för och nackdelar med alla våra tekniska framsteg...men som det står på kartongen, "In the dark and twisted cities of tomorrow, corporate Syndicates compete for global dominance.".

Lars Jensens bild

Jag tycker väl ändå att app-marknaden öppnat upp för småskaliga spel. Även om produkterna inte är lika intressanta som peka och klicka-spel. ;)

Josef Diktatorns bild

Det ligger en hel del i Mannes uttalande men jag tror faktiskt inte att "smalare" spel inte har en framtid i massornas händer. Kolla bara på fenomenet Street Fighter IV som fick den större publiken att helt plötsligt börja törsta efter 2D-grafik istället för hypermodern 3D-fighting.
Jag tror att mycket bara handlar om att vara på rätt plats i rätt tid för att slå och bli stort även om jag i dagsläget har svårt att se att retrodoftande peka och klicka spel som just Gemini Rue kommer bli en blockbuster, men vem vet, kunde Capcom så kan nog flera.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.