Ett bryskt uppvaknande till Harmony of Despair

Efter lanseringen av Skillpoint behövde jag sömn. Så mycket sömn att jag vaknade kl 19.00. Telefonen ringde ilsket för vad som visade sig vara 15:e gången. Tydligen hade jag lovat Alfred på Nöjesbladet att jag skulle hjälpa honom i Castlevania - Harmony of Despair. En recension behövde skrivas och det här är tydligen ett spel som bör liras i samarbetsläget. Sådär lagomt sugen våldade jag in linser i mina torra, nyvakna ögon och slangade hem spelet.

Hade sett ett antal skärmdumpar och videos av denna release för "Summer of Arcade" och ärligt talat såg det mest bara vrickat och konstigt ut. Inte blev det bättre av att laddningsskärmen bestod av en bok som i rask takt bytte sidor, där det stod "Loading" på varannan. Märkligt.

Spelet då? Vet inte hur det är i en-spelar-läget, men att härja runt med fyra kompisar (6 spelare är taket) var betydligt roligare än vad jag förväntade mig. Speciellt den andra nivån var behagligt pusslig. Vi fastnade på den tredje bossen och bestämde oss för att göra kväll, åtminstone de av oss med en normal dygnsrytm.

Hur som helst, Harmony of Despair är något jag tänker spela klart. Det är inget toppen-spel men allt blir lite roligare när man gör det tillsammans med vänner.

Nu tillbaka till jobbet, måste snickra färdigt ett gäng visitkort.

Rymdyoghurt