Le Dads bild
Inlägg: 86

Efter att en diskussion utbrutit i Bergs blogg om olika former av undervisning verkade det passande med en tråd om saken.

Jag är hyfsat säker på att det är undervisning jag vill syssla med om några år. Jag har pendlat mycket mellan att föredra gymnasiet och universitetet. Det finns fördelar och nackdelar med båda på ett sätt att jag inte direkt kan utesluta det ena eller det andra.

Det som talar för gymnasiet är personligare kontakt med elever och enklare och kortare utbildning. Nackdelarna har dock att göra just med den personliga kontakten och mognaden som vissa personer besitter under gymnasietiden. Jag kan helt enkelt inte övertyga mig om att jag skulle orka med såna rötägg som man kan råka på. Dessutom har man ett annat ansvar för elevens inlärande som i och för sig är det intressanta, men också svåra och läskiga.

Det som lockar med universitetet är förstås att det är lite tuffare saker man undervisar och att man kan fokusera (nästan) helt på att göra bra undervisning och inte agera socialterapeut. Dessutom är risken för att man råkar ut för jobbiga studenter minimal (av de föreläsningar jag går på pratar en student på kanske 1/5, och av dem är 1/10 konstiga/jobbiga på något sätt). Nackdelen är förstås att man måste forska, vilket jag av olika anledningar inte är särskilt sugen på - I alla fall inte som jag känner nu.

En bekant till mig har jobbat som adjunkt, dvs haft undervisningsuppdrag på universitetet, men inte forskat. Tyvärr har jag aldrig hört talas om något sådant på matematikinstitutionerna. Vi har alltid doktorander, lektorer eller professorer som undervisar.

---

Didaktik är nånting jag skulle vilja intressera mig mer för. Frågor som "vad ska vi lära ut" och "varför ska vi lära ut det" och "vilka problem uppstår i inlärandet och varför" är väldigt eggande. Jag finner mig ofta borta i dagdrömmar om framtida elever som ställer liknande frågor. Jag har en bok som jag skaffade på rekommendation från en doktorand vars forskning jag skrev en PM om. Den är på sina ställen ruggigt intressant, men jag har inte alls läst mycket i den. Kanske skulle ta tag i den igen.

Diskutera iväg!

Arsenik (inte verifierad)
Arseniks bild

Le Dad skrev:
Jag är hyfsat säker på att det är undervisning jag vill syssla med om några år. Jag har pendlat mycket mellan att föredra gymnasiet och universitetet. Det finns fördelar och nackdelar med båda på ett sätt att jag inte direkt kan utesluta det ena eller det andra.

Jag skulle aldrig försöka ge mig in i undervisningsvärlden på universitetet. För det första så finns det nästan inga rena undervisningstjänster vid universiteten och undervisning värderas väldigt lågt i vår akademiska värld. Så är det absolut inte i alla länder och i t ex USA kan det vara otroligt prestigefyllt att få undervisa på grundkurserna. I Sverige hamnar ofta forskarna som saknar egna anslag på undervisningen för att de inte har något annat val. SJälvklart finns det undantag och vissa universitet är bättre än andra. Jag är själv utsprungen i Uppsala men skulle jag satsa på akademisk undervisning så skulle jag söka mig till Lund. Det är hur som helst en lång och jävligt osäker värld. Du kommer aldrig sitta det minsta säker.

Därmed inte sagt att man inte ska doktorera. Jag tycker att det var en ruskigt bra tid. Jobbig som fan under vissa perioder, framförallt psykiskt och självförtroendemässigt, men ruskigt lärorikt. Under en forskarutbildning lär man sig OTROLIGT mycket och skaffar sig ett helt annat djup i sina kunskaper. Sen är det liksom en skön tid också på det stora hela.

Le Dads bild
Inlägg: 86

Arsenik skrev:
För det första så finns det nästan inga rena undervisningstjänster vid universiteten

Nej precis.

Arsenik skrev:
undervisning värderas väldigt lågt i vår akademiska värld.

Det må vara hur sant som helst, det hindrar det inte från att kunna vara otroligt roligt? Så klart att det är synd, om man inte skulle kunna skapa sig en akademisk profil som enastående undervisare.

Ett stort problem med undervisningen på UU är att de låter precis vem som helst som ska/får undervisa göra det. Jag har haft sådana stolpskott till lärare att jag inte gått på någon mer föreläsning efter den första för att det är sånt slöseri med tid, att se någon praktiskt taget skriva av kurslitteraturen, bara otroligt otydligt, samtidigt som denne pratar alldeles för snabbt/stakigt/osäkert/osammanhängande.

Pedagogiska priset delas ju ut på åtminstone UU(/UTH) och LTH. Jag hade en sådan pristagare i programmeringsteknik på LTH, och han var verkligen hur bra som helst. Christian Södergren(IIRC) hette han.

Jag skulle vilja se ett universitet där man sätter större prestige i sin ambition att ha bra undervisning. Det är trots allt det majoriteten av universitetets besökare behöver det till.

Om jag skulle forska skulle det nog vara inom didaktik (som är fruktansvärt brett, förstås) och hela tiden verka för att göra undervisning till något akademin bryr sig om.

Arsenik skrev:
I Sverige hamnar ofta forskarna som saknar egna anslag på undervisningen för att de inte har något annat val.

Är det något dåligt i sig, förutom kanske då, att folk som verkligen inte kan undervisa tvingas göra det... Så jag besvarade just min egen fråga.

Madarabs bild
Inlägg: 45

Är själv gymnasielärare och det är inget jag kan rekommendera, särskilt inte om man är intresserad av att undervisa.

Sedan skola kommunaliserades har trenden varit att man lägger allt mer administration på lärarna. Vi sköter idag nästan allt utom att fatta viktiga beslut (vilket görs av chefer).
Det finns nästan ingen tid att arbeta med eller förbättra sin undervisning (och att vi har 45 timmars arbetsvecka är absolut inget skämt, jag orkar inte göra något på helgerna för att jag är så slut).

Det finns olika bra och dåliga tjänster dock. Arbeta ALDRIG på ett idrottsprogram eller samhällsprogram som matematiklärare. Du har lägst rang i arbetslaget och eleverna kan inte koncentrera sig.

Vad gäller didaktik och pedagogik i allmänhet så är den baserad på en direkt fysikaliskt felaktig verklighetssyn och alla som studerat något ämne med faktiska sanningskriterier torde vilja göra något vettigare av sin tid.
Det är helt och 100 % pragmatiskt (det som förstärker den politiska bild som finns på institutionerna räknas som sant, det är deras enda sanningskriterium).

Om du får möjlighet att doktorera så GÖR DET, då får du dessutom chans att prova på undervisning. Vad du än gör, slösa inte tid på lärarutbildningen. Vill du veta mer om lärande så tycker jag du ska läsa någon kurs i kognitiv psykologi.

Snuffsiss bild
Inlägg: 241

Vad hemskt du får det att låta Madarab, fast du pratar ju iofs om matematik.
Jag själv har några (iaf för tillfället) planer att vara Engelsk/Svensklärare, men det får man se hur det blir av, fick trotsallt det intresset när jag såg att de jobben erbjuds i Japan, där lärare värderas högre än vad det gör här i väst, iaf utifrån vad jag hört.

Håller dock med om att man inte ska vara lärare i något ämne som kräver fokus på Samhällsprogrammen, för eleverna där kan verkligen inte fokusera och lyssna på läraren. (Förutom jag då. :p)

Men ja, lite avtänd blev man av det du sa Madarab. :tired:

Senast ändrad av Snuffsis, 12 september, 2010 - 11:15.
Ollebros bild
Inlägg: 1068

Snuffsis skrev:
Vad hemskt du får det att låta Madarab, fast du pratar ju iofs om matematik.

gäller samhällskunskap och histora med om man får tro min far.

In the beginning the Universe was created.
This has made a lot of people very angry and been widely regarded as a bad move.

Snuffsiss bild
Inlägg: 241

Ollebro skrev:
gäller samhällskunskap och histora med om man får tro min far.

Fast eftersom det är din far, och förmodligen rätt så gammal, så tar jag det med en nypa salt, gamla lärare är oftast jävligt griniga. :p

Sundance Kids bild
Inlägg: 391

Och spanska och engelska om man frågar min syster. Jobbördan är densamme för alla lärare, oavsett ämnesområde, om man vill göra ett bra jobb.

Att vara lärare verkar vara ett riktigt skitjobb, min syster är i princip aldrig helt ledig på helgerna, förutom under sommaren. Alltid saker att rätta, planera lektioner etc., sen så har kommunen inga pengar, så de kan inte anställa fler lärare för att minska arbetsbördan. De snarare säger upp folk så de får mindre lärare.

jag bara dansa och dansa
men hon bara hon bara våldtog

Snuffsiss bild
Inlägg: 241

Fast är det ingen som då har några erfarenheter hur det är att ha varit lärare i något annat land än just Sverige, där det är rätt allmänt crap och eleverna respektlösa (de flesta)?

Ollebros bild
Inlägg: 1068

Snuffsis skrev:
Fast eftersom det är din far, och förmodligen rätt så gammal, så tar jag det med en nypa salt, gamla lärare är oftast jävligt griniga. :p

han har vart lärare i 3 år :p sedan är han 40 och det är ju inte super duper gammalt direkt. vad han inte gillar är ju gubbarna på 60 som vart lärare i 40 år och lär ut efter den gamla skolan och chefer som är helt inkompetenta och elever som man vill slå in huvudet på men annars gillar han det. han älskar och undervisa trotts att han måste jobba 10 timmar om dagen 7 dagar i veckan. men han är också en arbetsnarkoman med, han skall alltid prestera till 100%. eleverna uppskattar ju arbetet han lägger med men vilket driver han framåt. det kan säkert vara trevligt som lärare på rätt skola med kanske lite mindre arbetstid än vad han lägger ned nu.
jag får ju hjälpa han en del med, all elektronik han skall använda i skolan och när han skall baka muffins till 150 elever är sådant jag för sköta :tired:

In the beginning the Universe was created.
This has made a lot of people very angry and been widely regarded as a bad move.

Snuffsiss bild
Inlägg: 241

Haha coolt, det är inte ofta man ser dedikerade lärare på det sättet. :)

Baka Muffins är ju JÄTTEskoj! :O

Madarabs bild
Inlägg: 45

Alltså, det är inte SÅ illa. Det är inte direkt så att jag inte vill gå till jobbet.

Men det känns lite konstigt. Först utbildar man sig i flera år. Sen får man springvikariera med osäkra förhållanden och skitlön i ytterligare en massa år. När man väl fått jobb så har man ingen status. Eleverna respekterar en inte, föräldrarna berättar gärna hur man ska göra sitt jobb och cheferna tror att man maskar. Detta trots att man sliter arslet av sig. :tired:

Eleverna och loven gör att det på något sätt är värt det.

Jag har ändå haft helt ofattbart tur. Jag har inte springvikarierat, jag har varit enda sökande på två jobb (och följaktligen fått dem :party:) och det verkar inte finnas några nya fysiklärare i stan. Det är bara jag. Vilket förhoppningsvis innebär att jag har goda chanser att få jobb.

Jag har sett samhällslärare (akta er för sam-svenska, eller sam-engelska) som nästan börjat gråta av lycka för att de fått en termins tjänst på 12,5 % av en heltid.

Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.