Och det är näst svåraste? Varför har du spelet på svenska?

Små Spoilers nedan - Väldigt små spoilers nedan - Om du tänker - Inget stort -

Klarade InFAMOUS för andra gången nyss, på svåraste. En skön utmaning, kändes som en större bragd när man hade klarat det till skillnad från första gången då jag spelade på lättaste. Fortfarande lika jäkla bra. Väldigt mörk handling har spelet oavsett om man väljer att spela som ond eller god, och det passar mig. Jag ser gärna att en eller två ganska stora karaktärer som är på något sätt relaterad till huvudpersonen dör. Allt för lite sånt i spel. Allt för lite anti-hero spel. Allt för mycket hero-spel där allting går bra i slutet. Jag vill känna något. Känna lite sorg kanske, lite ilska och hämnd lust. Och det får jag i InFAMOUS.

Fortfarande denna generationens bästa spel.

Stark [4]

Sam & Max - The alley of the dolls

Fjärde delen i den nya Sam & Max serien The Devils playhouse. En fantastiskt underhållande episod i den bästa Sam & Max - serien hittils.
Peka och klicka äventyr håller ännu.

Super Mario 64!

Inte direkt spel men det senaste jag klarade i spel väg i alla fall. Dragon Age DLCn ''Wich Hunt'' som handlar om de frågor som lämnades kvar angående Morrigan då hon bara lämnade en innan sista striden och det var dags att konfrontera henne.

Det var OK. kort. Som fan. Kan utan tvekan klara det på en timma. Och det tar EA 65 kronor. Lite över en krona i minuten. Dock är det relativt underhållande i alla fall och man får träffa Morigan igen! Om man hade hoppats (som jag) att få en del svar på vad Morrigan egentligen håller på med kan man vända om. Du får inga svar (Kanske i tvåan?) här. När man frågar svarar hon bara ''Varför ska jag förklara?'' och det är det liksom..

Dock får man ett nagelbitande val i slutet av DLCn som jag kommer dölja i spoilerfält med detaljer:

[3]

Senaste spelet jag klarade var Mass Effect till PC. Jag vet inte riktigt vart jag ska placera spelet just nu. Efter ett sådant slut så kan jag knappt tänka klart. Jag gillar det hur som helst. Ganska starkt. Karaktärerna är bra (Joker och Wrex är underbara), Soundtracket är helt underbart, Storyn till viss del är bra skriven men kan vara svår att hänga med i, bra röstskådespeleri och så vidare. Spelet skriker kvalité men ändå känns det liksom inte att det når enda fram. Spelet är relativt segt innan man kommer in en sisådär 5 timmar in i spelet. Sido-uppdragen känns ganska meningslösa då man egentligen inte får speciellt mycket som belöning att göra dom. En annan besvikelse är att man inte kommer tillbaka till skeppet efter slutet utan att om man laddar om så kommer man till början av slutstriden. Jag hade liksom tänkt göra dom flesta sido-uppdragen efter att jag hade klarat huvudstoryn. Men icke.

Betyg? Vet inte än. Måste smälta men just nu känns det som en solid [4].

Vilket slut blev det på Mass Effect?

Halo Reach avklarades nyligen på Heroic och direkt efter, Legendary!

Inte precis lika bra som Halo 3:s kampanj, och cut-outs från kampanjen som multiplayerbanor är ganska trist. Trots detta är detta ett fantastiskt jävla spel!

9/10

klarade för någon dag sedan Starwars The Force Unleashed, det var riktigt roligt men annars var det väll bra, storyn var lite spännande, kontrollen var inte den bästa och massa annat korkat gör att jag ger spelet en 3a. men det är fortfarande mycket roligt spel vilket just ger den 3. hade detta varit något annat än starwars hade det nog inte blivit trea så jag hoppas verkligen spelmekaniken är bättre i tvåan så kan det fan få en 5a tilochmed!

spelade nyligen Singularity också, helt UNDERBART spel! hade inte alls några förväntnignar innan men nu tycker jag det minst är lika bra som Half Life 2, eller iallafall nästan. spännande story, roliga vapen, bra kontroll, härlig värld man spelar i. 4 av 5. vet inte riktigt varför jag inte skulle ge det en 5a, det är nog för att det fanns små irritationsmoment. vissa fiender var onödigt jobbiga, storyn var lite förutsägbar på ett dåligt sätt och jag trycker faktiskt det inte är speciellt kul att ha vänner spelet men sedan ändå kriga helt ensam mer eller mindre hela tiden. sedan blir jag så jävla irriterad på

ser gärna att det på ett eller annat vis kom en uppföljare.

båda spelen har olika slut med vilket jag tycker är roligt.

Klarade precis (äntligen) Alpha Protocol. Ett långt spel med ett snarlikt upplägg igenom hela spelet. Det blev en aning långdraget mot slutet. Dock var spelet i överlag bra. Mycket spel för pengarna, liksom. Obsidian har lyckats att fånga spion-kännslan riktigt bra och det finns inget mer tillfredsställande i spelet än när man lurar bakom ett hörn och siktar tillräckligt länge på sin fiende att skottet blir extra precist och sätter skottet så hårt i tinningen på vakten att han slår en volt när den träffar, och gör det obemärkt dessutom. Fint det.

Lite buggar här och där, vissa som kan störa flytet på spelet så som att man aldrig får sin nästa uppgift och blir tvingad att starta spelet eller att cover-systemet inte fungerar 100% och att vapnen kan upphöra att fungera innan man zoomar in och ut. Dock gör det inte speciellt mycket då spelet är såpass långt (15 timmar kanske) att man lär sig buggarna och lär sig att spela med dom och anpassa sitt gameplay.

Skulle vara hur som helst kul att se Obsidian göra en tvåa som är allmänt bättre. Då skulle det bli ett rikigt bra spel även fast detta är ett klart godkänt spel.

Något underskattat till och med.

[3+]

Klarade tidigare idag Mass Effect 2. Vilket spel alltså. Årets spel såhär långt. Ibörjan var jag inte helt övertygad. Att ha gått ifrån ettan direkt till tvåan kändes väldigt obekvämt. Mycket förändring. Efter ett tag (ett långt tag) började jag dock få kontroll på upplägget och hur alla olika förändringar fungerar.

Det behöver dock inte betyda att jag gillar alla förändringar. Ta till exempel förändringen med hur man hanterar alla vapnena i spelet till skillnad från första. I första var det bra, man kunde för det första se vad Vepnet t.ex. tog i skada vilket man inte kan i tvåan man kan dessutom specialisera sitt vapen och ammonetionen. Man kunde till exempel lägga en gift-kapsel på sina skott så att fienderna blev inte bara skadade av skotten utan även tickade liv utan att bli träffade för att dom hade blivit träffade av gift skott. Man kunde även specialisera sin dräkt eller sina granater (som är för den delen helt borta i tvåan).

Även fast jag var relativt besviken att dom hade tagit bort den delen i tvåan så fungerade det nya systemet bra och en del ansvar blev borttaget från ens axlar. Jag sa inledningsvis i spelet att jag saknade mitt gamla team ifrån ettan. Efter att ha klarat tvåan kan jag inte säga samma sak. Efter att ha lärt känna alla och gjort allas personliga uppdrag känns dom minst lika bekväma att strida med som mitt gamla team gjorde.

Hur som helst finns det inte mycket annat att klaga på i Mass Effect 2 utöver att det känns som att Bioware siktade på att förenkla hela spelet annars är spelet rent guld rakt igenom och är på många plan ett rent perfekt spel. Från alla olika personligheter till alla personliga uppdrag. Från stridens hätta till gamla kära återseenden. Från moralvalen till konsekvenserna ifrån första. Det, det är ren spelglädje.

[4]