Finns vansinnigt många bra men jag lyfter fram två (egentligen tre) favoriter från mina unga dagar.

Simon the Sorcerer 1 och 2 (på GoG.com: ettan och tvåan)
Simon the Sorcerer är sagan om pojken som blir transporterad till en magisk värld där sagor kommer till liv. Karaktärer från klassiska sagor som bockarna bruse, guldlock och rapunzel är personer man stöter på under sitt äventyr. Dock med twisten att det bjuds på sarkastiskt brittisk humor som sätter många av sagorna på ända och resultatet är fantastiskt roligt och spännande. Del två är min favorit och vet att Lars gillar även del tre som jag personligen aldrig gett en ordentlig chans. Man bör dock spela de från början eftersom mycket av humorn i tvåan är referenser till det första spelet och hur karaktärerna utvecklats (läst degenererat) sedan dess.

Beneath a Steel Sky (HELT GRATIS via ScummVM)

Kanske min absoluta favoritbild av en dystopisk framtid där vi bjuds på en mörk sci-fi-historia med mycket mystik och fantastiska karaktärer. Spelet är också troligtvis min absoluta favorit bland äventyrsspel som jag har klarat alldeles för många gånger. Vi följer Robert Foster som får se sin hemby bli raserad när mystiska män drar med honom till staden i himlen. Under spelets gång ska man försöka lista ut varför denna onda organisation så desperat söker att tillfångata en och vad det har att göra med ens dolda förflutna.

Ja tvåan är ett mycket bättre spel, båda sett till manus och pussel. Det går egentligen ge sig på tvåan utan att ha spelat det första också, men man går miste om lite av det som gör tvåan så bra dock. Men i ditt fall tycker jag du ska ge tvåan ett försök, för jag tror absolut det står sig bättre idag än det första spelet

Jag har för mig att jag tyckte att Dreamfall dippade nånstans i mitten... men kanske minns fel. Överlag älskar jag det med

Alltså, jag gillar genren så jag borde ju gilla den här tråden... Men jag blir mest ledsen av den. Många likställer ju peka- och klicka-äventyren med LucasArts och det har absolut ingenting att göra med de peka- och klicka-spelen som jag älskar. Så istället för att krypa ihop i fosterställning och gråta, tänkte jag dela med mig mina egna favoriter.

Phantasmagoria

Adrienne flyttar med sin make till ett nytt hus med historiska anor. Det har tillhört en magiker (stage magician) som uppträdde för lång tid sedan. Medan familjen bekantar sig med området börjar sakta Adriennes make bete sig allt mer märkligt...

Phantasmagoria är full av stämning, med en kvinnlig protagnoist som jag minns hyfsad stark, men realistisk. Stämningen börjar rätt idyllisk i spelets början, för att sakta börja få sedan stegra mot en allt mer kuslig stämning. Det är en perfekt eskalering och avrundas med en smörig, men helt perfekt, avslutningssång som summerar känslorna hos Adrienne.

Gabriel Knight 2: The Beast Within

Författaren Gabriel Knight fick i första spelet reda på att han tillhörde en linje av schattenjägers, män som bekämpar ondskan. Han har nu lämnat det trygga livet i New Orleans bakom sig och begett sig till Tyskland. När mystiska mordfall sker där börjar han att gräva djupare i det och återförenas snart med sin assistent Grace Nakamura, som vägrar att sitta och trycka i New Orleans medan Gabriel Knight gör allt på egen hand.

Mitt första peka- och klicka-spel någonsin, vilket kanske är skälet till varför jag blev en sådan Sierra-fanboy. Jag älskade FMV:n och gillade mysteriet som de byggde upp i spelet. En fin touch var detaljerna de drog in Wagners förlorade opera som en viktig del i spelet. Fiktion möter verklighet på ett bra sätt. Jag gillade även hur man fick växla mellan att spela de två huvudrollerna, Gabriel och Grace.

Gray Matter

Den unge gatutrollkarlen Sam hamnar av misstag i forskarens Davids hem då hon söker skydd undan stormen och regnet. Snart finner hon sig involverad i att springa Davids ärende, samtidigt som mystiska saker börjar ske i trakten.

Jane Jensens senaste peka- och klicka äventyr till dagens generation är inte uppskattad av alla, men jag tycker den innehåller de saker som jag uppskattar hos henne. Bra story, klurig mekanik (med trollkonsternas användning) - vad går inte att gilla? Slutet är lite stökigt då man irrar om kring på en klubb, men avrundas på ett helt tillfredsställande sätt. Sam har dessutom rätt mycket skinn på näsan och det uppskattar jag!

Det är ju inte så konstigt med tanke på att Sierra och LucasArts dominerade marknaden när den var som störst. LucasArts har ju dessutom flera fantastiska spel i sin samling. Monkey Island-serien, Day of the Tentacle och The Dig för att nämna några.

Men sedan finns ju det många andra spel i genren som också bör lyftas fram från andra aktörer, vilket är ju bra att vi gör med den här tråden.

Får man fråga vad du ogillade i de andra spelen? Vill minnas att jag fann dem mycket roande med, men det var ett tag sen jag spelade dem så det kan vara minnet som spökar.

Jo, måste jag säga en spelkreatör som jag vill se nya spel från kommer det alltid i första hand vara Jane Jensen. Hon har bra grepp om storyn och serverar altid intressanta och välskrivna sådana. Som du skriver excellerar den just i Gabriel Knight 2. Igår när jag postade var jag inne på Wikipedia och la märke till följande om just storyn i det spelet:

The Beast Within has a much more involved plot than its predecessor, Sins of the Fathers. Jane Jensen said that this was because the FMV graphics "limited the interactivity we could do. I specifically tried to put a lot more intrigue in the plot, so even though the interactivity was easier, there would still be enough meat going on to keep people engaged.

Så det är onekligen en fördel som kom ur FMV-spelet. Begränsningar är awesome för det tvingar folk att tänka till. Iaf. för de som verkligen anstränger sig. Bigger isn't always better.

Är det konstigt att LucasArts blir omnämnda? Nej, inte alls. Monkey Island-serien är ju den stora spelserien alla tänker på då man hör Peka- och klicka-spel. Själv tycker jag den är rätt överskattad (fast jag har bara spela ettan, hälften av tvåan och fyran, så jag är ingen expert). Det är dessutom lite för plojigt och humorfyllt. Jag vill ha mer vuxna äventyr och mindre cartoonigt. Sierra leverade på det planet, LucasArts? Inte lika mycket. Så det är därför som det är tråkigt att de alltid tas upp (av samma skäl som jag tycker det är tråkigt att Tolkien alltid är det första folk tänker på när fantasy kommer på tal). Det planterar en bild av vad peka- och klicka-spelen ska vara som jag inte gillar.

Jag vill för övrigt slå ett slag för Sherlock Holmes-spelen, både de gamla och de nya. De är riktigt bra överlag. Sherlock Holmes: The Awakening är riktigt trevligt faktiskt, särskilt för dem som gillar Call of Cthulu.

Nice! Tillsammans med Gabriel Knight-inköpen får jag het klart säga att det är väl värt pengarna. I synnerhet till den struntsumma de reades ut för nu.