Planescape: Torment är verkligen kronjuvelen när det kommer till västerländska rollspel. Det förändrade helt hur jag såg på både spelmediet och fantasygenren. Plötsligt insåg jag vilken potential båda hade. Fantasy behövde inte bara vara svärd och magi och elaka orcer, utan kunde användas som en plattform för att diskutera filosofi, livsåskådning och människans grundläggande natur. Och det kunde man uppenbarligen göra i spelform; tidigare hade jag nästan bara spelat hockeyspel, Sonic och ett och annat RTS, som alla var "spel" i ordets simplaste bemärkelse.

Det är också ett fascinerande rollspel i den bemärkelsen att det till stor del prioriterar bort stridandet. Det finns där, och det kan vara kul ibland (högnivåmagin var helt makalös, vill jag minnas), men det var inte där krutet lades. Det har fått en del kritik för det, men jag tror att det är lite att missa poängen. Det kan inte mäta sig, actionmässigt, med exempelvis Baldur's Gate 2, men poängen ligger i äventyrandet. Att bråka sig igenom spelet är att göra det en stor otjänst. Storheten ligger i att försöka lösa det enorma pusslet som är The Nameless One: hans öde, hans gärningar i olika inkarnationer, hans tidigare och nuvarande kompanjoners berättelser, och den stora frågan som är hela kärnan i spelet (som jag ska låta er få upptäcka själva).

Det är det enda rollspelet där jag pumpar in alla mina poäng i intelligens, visdom och karisma, oavsett vilken klass jag väljer. Det är ett spel där man går in på en bar och inte kommer ut på flera timmar - inte för att något bråk uppstått, utan för att man fastnat i filosofiska diskussioner med gästerna där. Det är ett universum byggt på ideologier, där krig kan vinnas helt utan våld om bara rätt idé planteras i huvudet på motståndaren.

Det ska bli oerhört intressant att lyssna på podcasten om spelet. Kanske spelar jag om PS:T, så att jag har det i färskt minne när jag lyssnar på er.