Broken Age: Act 1

Recension - PC - fre 14 februari 2014, kl 16.05

Släppdatum: 2014-01-28    Genre: Äventyr
Utvecklare: Double Fine    Åldersgräns: 12+

Betyg: 2/5
"Ett välgjort äventyr av klassiskt LucasArts-stuk, men tyvärr utan udd"

Broken Age fanns aldrig på min hajpradar vilket gjorde släppet av det mer som en trevlig överraskning. Självklart fanns det anledning att hajpa spelet, jag menar Tim Schafers återkomst sedan Grim Fandango är inget man fnyser åt. Att Broken Age lyckades dra in 3,45 miljoner dollar via Kickstarter under en månad speglar också det intresse som fortfarande finns för genren och den respekt som Double Fine med herr Schafer i spetsen hyser hos spelare runt om i världen. I efterhand kan jag känna mig glad över att jag aldrig rycktes med i hajpen eftersom jag efter akt ett av Broken Age inte riktigt vet om jag gillar det särskilt mycket.

Jag skulle kalla Broken Age för klassiskt äventyr, med nymodig fasad. Det vill säga inte nytt gammalt äventyrsspel som exempelvis Gemeni Rue är, som för övrigt påminde mig om hur fantastiskt roligt det är med äventyrsspel. Tanken med Broken Age känns inte som att fånga den gamla äventyrscharmen utan mer som ett Tim Schafer-spel, men platt och utan udd. Det är småroligt och underfundigt, men jag saknar känslan och det gäller båda delar av denna tudelade spelupplevelse. Man spelar ömsom den unga tjejen Vella vars resa tar henne till olika, märkliga miljöer som tyvärr inte sätter sig och ömsom Shay som är fast på ett rymdskepp i ett Big Brother-liknande scenario. Under akt ett finns det inga uppenbara kontaktytor dem emellan förrän slutscenen spelas upp, vilket känns lite märkligt.

Nej, handlingen är inte särskilt tydlig eller särskilt framträdande. När det gäller Vella så blir det direkt uppenbart att hon vill döda Mog Chothra, ett stort äckligt monster som driver runt och äter unga tjejer som byarna offrar för att förskonas dess vrede. Hennes berättelse är lite mer äventyrlig med ett par lika hopp i Tim Schafer-typiska miljöer, men… jag vet inte riktigt om jag tycker det är så bra. Då är Shays, ynglingen som är fast på ett rymdskepp, berättelse lite mer intressant för när det gäller honom så är det mesta höljt i dunkel. Double Fine vill säkert med detta upplägg locka till intresse och mystik, men lyckas föga. Visst, jag har funderat ett antal gånger på varför spelet heter Broken Age och när jag beskådar slutscenerna i första akten lämnar spelet mig ännu mer förvirrad. Jag förstår ingenting och känner mig tyvärr inte jätteintresserad av att veta hur det ska sluta.

Jag är ledsen att behöva låta måttligt road i ett spel skapat av Tim Schafer, men Broken Age: Act 1 sätter sig inte. Allt är oerhört välgjort, från musik till grafiken och dialog är bra, även om jag fortfarande inte vet om jag faktiskt ogillar den Little Big Planet-aktiga framtoning som Broken Age visar upp. Spelet har definitivt en plats i äventyrsgenren men jämförelse med exempelvis Telltales moderna, episodbaserade spel känns inte relevant. Broken Age är ett spel av den gamla hederliga LucasArts-skolan, men tyvärr charm nog att få en att förälska sig i det. Jag räknar inte med att detta kommer att förändas till nästa akt, men man kan ju alltid hoppas. För just nu är Broken Age helt enkelt ett välgjort äventyr utan udd.

Varför har jag inte spelat Endless Legend tidigare?! 06/06/2015 - 00:46

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.