Destiny - The Taken King

Recension - Playstation 4 - fre 8 januari 2016, kl 10.53

Släppdatum: 2015-09-15    Genre: FPS
Utvecklare: Bungie    Åldersgräns: 16+

Betyg: 4/5
"Ingen gör konsolskjutare som Bungie"

Jag köpte aldrig Destiny när det begav sig, så bortsett diverse betor och spelsessioner på mässor så är The Taken King min första dust med spelet. Och efter att ha tagit igenom mig allt Destiny har att erbjuda så känns som det ett klokt beslut att ha väntat ett år. För detta känns som ett maffigt och gediget spel som jag kan känna mig nöjd att ha investerat i. Vilket är något helt annat än jag skulle sagt om jag hade behövt sluta där grundläggande Destiny gjorde. Då hade jag nog känt mig rejält lurad. Men jag väntade ett år och fick allt det plus The Taken King och de två tidigare expansionerna House of Wolves och The Dark Below, så jag är smartare än Bungie! Eller? De fick mig ju i och för sig till slut...

Men det är inget jag tänker gråta över. Jag upptäcker liksom jag gjort tidigare att ingen kan göra konsolskjutare som Bungie. Ingen! Kontrollerna, vapenbalansen, fiendedesignen - allt är så otroligt tajt att det är en ren glädje bara att skjuta ned fiende efter fiende. Vilket är tur, eftersom mycket annat i spelet inte ligger på samma toppnivå. Berättelsen är tämligen osammanhängande och även om det är en fantastiskt cool värld Bungie har skapat så gör de inte så värst mycket med den. Man återkommer också ofta till samma områden gång på gång, och även om striderna är välregisserade så når de inte riktigt upp till samma vassa klass som i Halo.

Det är värt att notera att mycket av det Destiny saknar åtgärdas i den delen av kampanjen som tillhör just The Taken King. Helt plötsligt får berättelsen mål och mening, och dessutom cirka 1000% mer personlighet helt enkelt genom att ge Nathan Fillions karaktär Cayde-6 en drivande roll. Och Bungie är fortfarande bäst i spelvärlden på att komma på häftiga namn på, ja, allt. Titlar som King-Baron of the Fallen House of Devils är lika delar poetiskt och awesome. Å andra sidan tappar musiken i The Taken King. Fortfarande bra och stämningsfullt, men snäppet svagare än när Marty O’Donnell stod bakom synten.

Så visst, Destiny både ger och tar. Men i slutändan ger det ändå så mycket mer än det tar. Kärnan i spelet - att skjuta utomjordingar tills man somnar i soffan - är mästerlig och jag ser fram emot mer Destiny. Jag hade gärna spelat mer Destiny redan nu, men alla riktigt utmanande bitar som raiderna och de högre nivåerna av Prison of Elders saknar stöd för matchmaking. Jag har hört Bungies argument för varför det är konstruerat på så vis, och jag köper dem inte. Enligt trophy-listan på min Playstation 4 har bara 8,8% av alla spelare klarat raiden i The Taken King, och att utesluta 91,2% av alla spelare från spelets bästa och roligaste innehåll bara för att de inte råkar ha en gigantisk vänlista är inte bra speldesign. Låt oss åtminstone få gå in och dö lite och svära över hur usla alla random-grupper är.

Definitionen av glädje är försvinnande plattformar. 10/15/2013 - 16:30

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.