Final Fantasy X|X-2 HD Remaster

Recension - Playstation Vita - fre 4 april 2014, kl 15.22

Släppdatum: 2014-03-21    Genre: Rollspel
Utvecklare: Square Enix    Åldersgräns: 12+

Betyg: 5/5
"En fulländad spelupplevelse för såväl nybörjare som omspelare"

Det har nu gått ett antal år sedan jag senast satte min fot i landet Spira, och redan då höll jag Final Fantasy X mycket högt och spenderade timmar på allt från huvudberättelsen till hundratals matcher i den frivilliga in-gamesporten Blitzball. Därför var jag helt klart exalterad när jag fick höra talas om Final Fantay X|X-2 HD Remaster, som inte bara skulle vara snyggare utan även släppas till Playstation Vita vilket således gjorde spelet intressant i mer än en bemärkelse.

Och Final Fantasy X|X-2 HD Remaster levererar. Det är snyggt och man har nu möjligheten att bättre skönja karaktärernas ansiktsuttryck och känslor vilket ger ännu mer djup åt en redan ganska känslofylld berättelse, som dessutom kanske är en av Final Fantasy-seriens mest raka och begripliga. Visst kan fortfarande vissa begrepp och händelser vara klassiskt jrpg-flummiga men i grund och botten är det en gränslös berättelse om kärlek och ett gäng karaktärers relationer, personliga utveckling och anpassning till den värld och situation de lever i.

Har man inte spelat Final Fantasy X-spelen förut är det definitivt HD Remaster-versionen man ska spela om någon. Förutom att allt ser bättre ut så har man här äntligen samlat de båda spelen inklusive en kortfilm som binder ihop dem och en radioteater som fungerar som epilog. Det är med andra ord den kompletta utgåvan som äntligen ger oss hela historien om hur summonern Yuna går från att vara en oskyldig, försiktig mönsterelev i första spelet till en kick-ass Lara Croft i X-2, något som när man tidigare spelade spelen var för sig kunde te sig lite spretigt och obegripligt.

En annan parameter som gör FFX-serien bra och spelvärd är att man med fördel kan spela båda spelen på raken utan att det blir monotont eftersom de skiljer sig väsentligt från varandra, framförallt när det kommer till strider. Där X har rondbaserade strider med god betänketid är X-2 extremt snabbt då man använder sig av klädbyten i strid, med så kallade dresspheres som man samlar på sig. Bland dräkterna återfinns de flesta klassiska yrkena från Final Fantasy-serien och man byter hela tiden för att få tillgång till de attacker och egenskaper som man har mest nytta av för stunden. Detta klädbytarsystem kan man idag se i spel som exempelvis Lightning Returns: Final Fantasy XIII som anammat samma princip.

En annan aspekt som inte bara skiljer spelen åt, utan även till viss del separerar dem från andra spel i genren, är sättet som man levlar på. Final Fantasy X har inga karaktärsnivåer utan använder man sig istället av ett så kallat sphere grid där man allt eftersom man samlar erfarenhet i strider flyttar runt på ett slags spelbräde och löser upp noder som har olika egenskaper och stats-modifierande funktioner. För att ge ytterligare variation, kanske framförallt för oss som spelat spelet tidigare, finns även två "svårighetsgrader" på brädet. I normalläget leds karaktärerna runt på mer uppstyrda banor som anpassar och specialiserar dem på ett bra och balanserat sätt, och i expertläget har man mer frihet att bygga karaktären som man vill. Jag trivdes ganska bra med möjligheten att göra den vanligtvis ganska oanvändbara vitmagikern till en stark svartmagiker istället, men med expertläget kommer risken att göra misstag med statsen och det kräver också en del extra grindande eftersom man ofta vill gå fram och tillbaka över brädet för att få det bästa resultatet.

I Final Fantasy X-2 har man klassiska karaktärsnivåer men man kan också låsa upp nya attacker för de olika dräkterna genom att använda dem i strid. På så vis levlar man alltså snarare dräkter än de faktiska karaktärerna vilket också känns som ett fräscht och beroendeframkallande grepp.

I HD-versionen av Final Fantasy X-2, som baseras på international-versionen av originalspelet som tidigare bara släppts i Japan, har man även ett så kallat creature-system. Det innebär att man kan fånga fiendemonster i spelet och sedan träna dem att slåss som allierade. Man kan också ha monstren i lag och - hör och häpna – de kan lära sig förmågor men max fyra för sedan måste de glömma bort en förmåga de redan kan om de vill lära sig en ny. Pokémonplagiat någon? Men det känns ändå som en kul grej som man säkerligen kan spendera en mängd extra timmar med om man så önskar.

Men hur gör sig då Final Fantasy X|X-2 HD Remaster på Playstation Vita? Svaret är... alldeles utmärkt! Spelet ser minst lika snyggt och detaljerat ut på Vita som på Playstation 3 (jag har haft förmånen att se båda versionerna) och Vita-versionen är dessutom excellent för oss som gillar att spela i pendlartrafiken eller på resande fot. Och utvecklarna har faktiskt brytt sig om att lägga till lite Vita-exklusiva funktioner vilket de i min mening skall ha en stor eloge för. Man har lagt till några menyer som man kan svepa in med fingret, bland annat den väldigt användbara Quick Recovery som man kan använda för att med ett tryck läka upp hela sitt partys hälsa utan att behöva läka karaktärerna var för sig via långa menysekvenser. Det är ju inte några livsnödvändiga funktioner man lagt till, men ändå väldigt smidiga och trevliga.

Final Fantasy X och X-2 fortsätter att vara några av de bästa spelen i Final Fantasy-världen, och nu kan man äntligen få upplevelsen i en komplett och bärbar version som lämpar sig för såväl nybörjare som omspelare.

ÄLSKAR DRAGON'S DOGMA!!! 07/06/2012 - 22:34

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.