Infamous: Second Son

Recension - Playstation 4 - mån 31 mars 2014, kl 12.50

Släppdatum: 2014-03-21    Genre: Action
Utvecklare: Sucker Punch Productions    Åldersgräns: 16+

Betyg: 3/5
"Ibland önskar man att ordspråket "Tredje-gången-gillt" inte bara är ett ordspråk."

Så kom den dag jag längtat efter sedan jag införskaffade mig mitt Playstation 4. Infamous: Second Son var spelet som blev så otroligt hypat vid första teasern som släpptes och nu har alltså spelet anlänt i spelhyllorna. Men såhär i efterhand kan jag dra av mig en tuss hår från huvudet och fråga mig själv, var det verkligen värt den långa väntan?

Infamous: Second Son är ett spel placerat i en "Open World" som faktiskt har sina små begränsningar. När jag läser öppen tänker jag mig en gigantisk värld likt Guild Wars 2, Skyrim eller World of Warcraft på något vis. I Infamous springer vi runt som huvudkaraktären Delsin Rowe i Seattle och är begränsad inom stadens gränser, och det är inte speciellt "Open-world" för min del. Den positiva utkomsten av detta däremot är att det inte kommer ta flera timmar att klara av alla sidouppdrag som den troféjägare jag i grund och botten är.

Spelet går ut på att stoppa Augustine som besitter kraften att använda sig av all slags betong. Lagom tråkigt kanske, men faktum är att hon kan spetsa en människa med en betongpelare genom att röra handleden litegrann vilket gör det till en ovärderlig kraft. Delsin Rowe, spelets protagonist, är en klockren karaktär som är sådär lagom kaxig men ändå har båda fötterna på jorden. Dock bara bildligt sett då då han besitter tre olika krafter som möjliggör flygande, kastande av blixtrar och att färdas i ljusets hastighet. I en stad där underground, grunge och graffiti ingår i vardagen känns det som att Delsin verkligen passar in trots sina övermänskliga krafter.

Det märks att man försökt skapa likheter med andra spel i genren, typ Grand Theft Auto. Det finns hundratals bilar överallt som jag får lust att köra men även det är en restriktion i Infamous och går därför inte. Vid det här laget kan man ju därför undra vad det är som gör Infamous så fantastiskt.

Sett till att spelet är av märket "Nästa-generation" tycker inte jag att det känns så. Grafiskt är det ju fenomenalt med alla partiklar och effekter som om vartannat visar sig på skärmen, men det är någonting som saknas. Berättelsen är även den genomtänkt och har en allvarlig inramning medan spelet i sig själv inte tar det så allvarligt med all den humor som ligger invävd i staden. Visserligen känns Delsin Rowe otroligt rörlig men samtidigt är han oerhört kantig jämfört med karaktärer i till exempel Assassin's Creed-serien. Varför jämförelsen kan göras mot just Assassin's Creed är för att spelen liknar varandra så ofantligt mycket. Delsin springer runt i en stad där människorna känns tråkiga och förprogrammerade och där det känns som att huvudkaraktärerna och alla fiender är ditplacerade i ett virtuellt universum. Det känns bara fel.

Visst bjuds vi på en grymt välpolerad och scriptad berättelse om hur Delsin ska besegra antagonisten och återställa lugnet i Seattle. Men för att vara en nästa-generations-titel är jag inte imponerad. Spelet är snyggt och välpolerat med musiktoner influerade ifrån stadens grunge-generation. Men det hela känns mer som ett stressat försök till att imponera på spelaren. Faktum är att antingen blir du helt hänförd över vad Infamous: Second Son har att erbjuda, eller så kommer du sitta lite mer som jag och tycka att det är ett spel i mängden som inte direkt sticker ut. Assassin's Creed som tävlar i samma genre har mer spelvärde att erbjuda, och då är det ändå en serie som funnits i snart ett decennium.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.