Layers of Fear

Recension - PC - fre 25 mars 2016, kl 17.33

Släppdatum: 2016-02-16    Genre: Survival horror
Utvecklare: Bloober Team    Åldersgräns: 16+

Betyg: 4/5
"En milstolpe i genren!"

När jag först fick höra talas om Layers of Fear beskrevs det som ”P.T. på droger.” Den beskrivningen innebär både en tjänst och en otjänst. Där Layers of Fear absolut når upp till samma täta obehag som i P.T. anser jag att det gör det på ett annat vis. Jag ska försöka förklara varför jag vill kalla Layers of Fear det bästa skräckspelet jag spelat på många år.

Layers of Fear Screenshot 1

Obehagligt kontor med obehaglig tavla.
Den plågade konstnären
Det hela börjar med att jag anländer till mitt hus tillika studio. Jag är en plågad konstnär och jag är besatt av att färdigställa det verk jag påbörjat. Hur, var och varför skall sedan uppdagas medan spelet fortgår. Trots minimal bakgrundshistoria känns hemmet, som jag får utforska direkt från start, väldigt personligt och detaljerat så till den grad att jag kan fantisera ihop lite lösa teorier om bakgrund. Allt medan jag undersöker nya rum och tittar närmare på alla möjliga små föremål målas (hehe) en ganska obehaglig bild upp. En bild av en familj som gått igenom helvetets alla monstruösa fasor.

Ateljen. Vansinnets hjärta.
Psykisk ohälsa på djupet
Layers of Fear utforskar ämnet galenskap på ett mycket djupare sätt än med jump scares, även om det även finns gott om sådana. Hur är det egentligen att förlora förståndet? Vad för vanföreställningar plågas vi av när våra sinnen sviker oss och livet spelar oss djävulska spratt? Ur husets mörka vrår träder en bild sakta fram av en man som gradvis sjunker längre och längre ner i vansinnets avgrund. Alkoholiserad och paranoid slits han mellan utspel efter utspel och den djupa ångest som ofelbart följer när hjärnan får tillbaka sitt förstånd under ögonblicksbilder.

Små avvikelser i det vardagliga mönstret växer snart till horribla övergrepp på hustru och barn och det stannar inte där. Nästan lite perverst empatilöst använder mannen sig av alla medel för att nå nya höjder i framställandet av sina tavlor, han experimenterar med människohår, blod, kroppsdelar....

Layers of Fear Screenshot 3

De har ett trevligt kök med många vrår och skrymslen. Jättetrevligt.
Många stunder tänker jag att det här är det vidrigaste jag har spelat. Vad har den här sinnessjuka jävla mannen gjort mot sin familj? Har han... Har han... Nej...?! Jag tappar hakan, jag är stum, över hur vedervärdigt tragisk berättelsen är. En djupt sjuk man i en brant nedåtgående spiral, där han ständigt tänjer på gränserna av vad hans medvetande tillåter sig acceptera, utan hjälp från samhället och alkohol som enda medicinering. I så gott som varje nytt rum uppdagas ett nytt minnesfragment, en ny vederstyggelse, som fortsätter att komplettera ett karaktärsporträtt av galenskap på ett alldeles utsökt vis. Ja, jag hävdar att det är utsökt. Det är väldigt pricksäkert i sin skildring och den som tittar närmare än ”oj, vilket läskigt spel med jump scares, jag stänger av” kommer få en riktigt spännande och obehaglig inblick i familjens öde.

Layers of Fear Screenshot 4

Överallt finns spår efter ett liv i spillror, en förvirring som ätit på själen.
Aldrig en lugn stund
Men allt är inte en dans på röda rosor. Min största invändning är att det så gott som aldrig finns en lugn stund i Layers of Fear. Det går säkert att argumentera att avsaknaden av trygga perioder i ett skräckspel bara tillför ytterligare spänning, men jag anser att det måste finnas lite tid för kontemplation. Speciellt i ett spel som det här, där varenda detalj dryper av symbolik. Vidare är det väldigt liten interaktion som faktiskt äger rum, det handlar mest om att vallas genom ett spökhus och trigga händelse efter händelse genom att bara dyka upp. Jag hade gärna sett till exempel lite pussellösning för att framtvinga ännu mer koncentration och alltså skapa fler tillfällen då jag skulle kunna bli skrämd med garden nere.

Trots att jag har ett par invändningar så är dessa i slutändan försumbara då helhetsintrycket kvarstår. Layers of Fear är det läskigaste spelet jag har spelat på väldigt länge. Det använder sig av alla medel som står till ett spels förfogande för att skrämma skiten ur mig och gör det med bravur. Om du som jag är en skräckspelsfantast så finns det ingen rimlig anledning för dig att inte köpa Layers of Fear direkt. Det är en milstolpe i genren.

Fruktstund! 01/02/2014 - 16:00

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.