One Piece: Romance Dawn

Recension - Nintendo 3DS - tis 11 februari 2014, kl 10.17

Släppdatum: 2013-11-29    Genre: Fighting
Utvecklare: Bandai Interactive    Åldersgräns:

Betyg: 2/5
"Bra, men inte bra."

Det är lite speciellt att ta sig an ett spel som One Piece: Romance Dawn, ett spel baserat på en manga och anime med en lång historia och många fans. Jag är inte en av dessa fans då jag innan det här spelet inte hade någon större koll på serien utöver att det hela följer ett pirattema. Jag såg dock det här som en chans att bygga intresse för serien och låta spelet bli en inkörsport till resten av denna tillsynes spektakulära värld. Synd att utvecklaren Three Rings inte ger mig någon som helst förståelse för varför jag helhjärtat ska titta närmare på One Piece efter det här.

Spelet i sig är ett ganska typiskt japanskt rollspel av den gamla skolan, om än ett ganska tråkigt sådant. Att försöka beskriva Romance Dawn som något annat än ett väldigt variationslöst rollspel hade varit att tala osanning. Spelet följer det väldigt typiska upplägget för genren där spelaren väljer ett litet lag karaktärer och ger sig ut på diverse uppdrag i jakt på föremål och utrustning. Till detta finns det ständiga behovet att spöa fiender för att få erfarenhetspoäng för att på så vis bli bättre och starkare. Så här långt är allt frid och fröjd, problemet uppstår när man efter ett tag inser att spelet är simpelt, innehållslöst och tråkigt. Fienderna förändras i alldeles för låg frekvens för att hålla intresset upp och ofta krävs det inte mer än slumpmässigt knapptryckande för att besegra dem. Taktik och strategi behövs inte i någon större utsträckning vilket underminerar glädjen i att ta sig framåt i äventyret, och som en sista del i denna treenighet av medelmåttighet är banorna innehållslösa korridorer utan intressanta upplevelser. Jag har vakuum med mer innehåll än banorna i One Piece: Romance Dawn.

Den kanske mest bisarra delen av spelet är dock dess totala brist på berättarteknik. One Piece: Romance Dawn handlar om Monkey D. Luffy, en ung pirat med gummiarmar och gummiben som har siktet inställt på att bli en piratkung. På sin resa träffar han ett gäng olika karaktärer för att fylla ut sitt gäng och till slut nå sitt mål. Det lilla intresset som finns för själva premissen försvinner snabbt i ett moln av värdelös berättarteknik och ett manus i stort behov av trimning. Alla dialoger förs fram med stillbilder på karaktärerna över en tillsynes slumpmässigt vald bakgrundsbild från animén. De enda reaktionerna är diverse rörelser som dessa bilder gör, vilket innebär att när Monkey delar ut en rejäl knogmacka till en storskurk (som oftast knappt introducerats för spelaren) sker detta genom att en bild stöter ihop med en annan. Det blir klumpigt och svårt att hänga med i, och tillsammans med ett väldigt plottrigt manus finns det ingen som helst anledning att lägga ner tid på att försöka lösa denna narrativa labyrint. Jag har sett grottmålningar med bättre berättarteknik än One Piece: Romance Dawn.

Det tragiska i det hela är att spelet inte är så dåligt att det blir komiskt, eller värt att spela överhuvudtaget. Det är inte värdelöst, men inte heller ens i närheten av att bli bra. Det är en såsfläck i boken om spelhistorien: äcklig, ful men i grund och botten harmlös. Inte ens de mest inbitna One Piece-fansen lär tycka att det här utnyttjar licensen till fullo.

Ni no Kuni blir nog det spelet jag kommer lägga ner mest tid på i år. 01/21/2013 - 11:11

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.