Red Dead Redemption: Undead Nightmare

Under min tid som hängiven spelfanatiker har jag dödat zombier på många oftast väldigt blodiga sätt. Tyvärr har de på senare tid inte riktigt fått mig att hoppa högt. Jag finner Dead Rising 2 högst mediokert och Resident Evil 5 var på många sätt ospelbart, även om jag inte skyller dess problem på de odöda massorna. På så vis är det tur att zombier får chansen att återigen tugga hjärna i den första stora expansionen till Red Dead Redemption för att kanske få tillbaka sin popularitet på rätt kurs. Undead Nightmare är ett sätt för Rockstar att ta ett steg ifrån deras ambition att skapa realistiska världar och visar varför det är fruktansvärt kul att ha ihjäl någon som mer än gärna tar dig i sin mun.

John Marston har återvänt till sin familj och allt är frid och fröjd, i alla fall tills en zombie tar sig in i huset och gör hans fru och son till blodtörstiga psykopater. Pestens tid har kommit till den Amerikanska västern och de döda är inte riktigt villiga att hålla sig på plats under jorden. Premissen för hela handlingen i Undead Nightmare är lika larvig som den är genialiskt simpel och tar sig inte på för stort allvar som många av konkurrenterna. Rockstar vet hur man ska utnyttja temat och klichéerna duggar tätare än pistolkulorna i Malmö. Allt blandas med en stor näve humor och serveras på ett sätt som gör det svårt att inte forma ett leende och charmas av helvetet på jorden. Även om handlingen inte är särskilt fängslande så fungerar den som perfekt anledning att slakta de odöda, något som spelet gör till en väldigt rolig men något enformig process.

Red Dead Redemption har i och med Undead Nightmare har gått från att vara ett kompetent actionspel till att renodlad survival horror där antalet zombier är en större utmaning än deras intellekt, som är icke-existerande. De vanliga zombierna springer raka vägen mot dig och ett välplacerat skott i huvudet tillverkar en röd explosion, och några klasser av specialzombier hars slängts in för att ge lite variation bland de hjärnhungriga massorna. Tyvärr är det bara få uppdrag som känns helt unika och uppgifterna bottnar oftast i att döda alla zombier utan någon direkt knorr som håller det enformiga borta. Var exempelvis beredd på att försvara spelvärldens alla städer från fiender för att kunna ha kvar dina sparställen, något som blir gammalt snabbt. Vapenarsenalen har dock utökats en hel del med exempelvis ett muskedunder som skjuter kroppsdelar och ett explosivt zombielockbete, vapen som gör spelet lite mer underhållande.

Flerspelarläget får även det uppmärksamhet i Undead Nightmare. Ett nytt läge som heter Undead Overrun kastar dig och tre andra spelare in i ett område där svårare och svårare zombier byker upp i vågor samtidigt som du måste säkra ammunitionslådor och nya vapen för att överleva attackerna. Det är i grund och botten ganska standard för den här typen av lägen och bjuder inte på något nytt, men för Red Dead Redemption är det ett välkommet tillägg. Undead Overrun är ett sådant där läge som ger korta rundor underhållning och det hela blir snabbt väldigt beroendeframkallande. ”En runda till”, säger man till sig själv (eller en arg livskamrat), ”jag ska bara skjuta huvudet av några zombier till” och vips är klockan tidig morgon och vardagens alla kval väntar. Undead Nightmare är helt enkelt ett riktigt bra tillägg till ett redan riktigt bra spel och bör inte missas av någon. Rockstar gör zombiespel på rätt sätt och ger en skön kontrast till Red Dead Redemption.

• 1
• 2
• 3
• nästa ›
• sista »

Gustav Granlund

Ni no Kuni blir nog det spelet jag kommer lägga ner mest tid på i år. 01/21/2013 - 11:11