Resident Evil 6

Recension - Xbox 360 - tors 18 oktober 2012, kl 12.19

Släppdatum: 2012-10-02    Genre: Survival Horror/Action
Utvecklare: Capcom    Åldersgräns: 18+

Betyg: 4/5
"Episk zombiestänkare som flörtar med sina rötter"

Capcom har under åren byggt upp ett stort galleri av starka och intressanta karaktärer i Resident Evil-serien. En del mer excentriska än andra ska erkännas, men Leon och Chris tillhör kanske de populäraste och de som fått vara huvudpersoner i flest spel i serien. I denna sjätte del i serien har man löst lottdragningen om vem som skulle axla manteln som hjälte genom att helt sonika ge dem var sitt eget kapitel, samt slänga in en tredje kampanj med den helt nykläckta karaktären Jake. Alla kampanjer har lite av en egen personlighet som avspeglas just av personligheten hos varje segments huvudperson.

I spelets första kampanj, och den som jag rekommenderar att man tar sig igenom först, spelar man som Leon som tillsammans med sin nya kollega Helena ska fly från ett campus-område som blivit smittat med ett nytt virus som gjort alla till zombies. Det är en historia som tar oss tillbaka till en känsla av ren survival horror, till skillnad från den mer action horror-baserade inriktning som präglat serien sen Code Veronica. Visst får Leon och Helena sin beskärda del av action, men i många fall handlar det om att bättre fly än illa fäkta, vilket inte är sant för de andra kampanjerna i spelet. Det är en välkommen känsla - även om pusslen förstås aldrig når samma mysiga nivå som i de tidiga spelen - men det är allt som allt en skön blandning av tät atmosfär, action och domedagskänsla.

När det kommer till Chris är det mer en fråga om rå action från början till slut. Tillsammans med soldaten Piers Nivans leder han ett förband i kampen mot bio-terrorister och dras in i en handling som handlar lika mycket om personliga vendettor som om att rädda världen. Chris är bitter och hans pistol är arg. Tyvärr är Chris kampanj stundvis rätt enformig jämfört med de andra delarna och det är först mot slutet det börjar bli riktigt intressant. Rätt tråkigt, för handlingen i övrigt och karaktärsporträtten är det inget fel på.

Jake Mullers parti är mer handfast och intim. Sherry, som är en gammal bekant från Resident Evil 2, övertalar legosoldaten Jake att gå med henne i kampen mot bio-terrorismen i världen. Mer än så går inte att säga om vare sig Jake eller bakgrunden till det hela utan att spoila allt för mycket. Men Jake och Sherry är ett schysst radarpar och kampanjen innehåller några av spelets bästa ögonblick. Pussel tar också ett lite större utrymme och survival horror-ursprunget kommer igen, även om det inte är i samma utsträckning som i Leons kampanj.

Därtill finns det en fjärde bonus-kampanj som enligt tradition låses upp först när huvudkampanjerna är avklarade. Här snackar vi mer stealth än action, och en hel del "quick time events" fyller upp speltiden. Denna är kortare än de andra kapitlen, men är viktig då den rätar ut en hel del frågetecken som fortfarande finns obesvarade sedan man spelat igenom de första kampanjerna.

Spelmekaniken är välbalanserad och utgår ifrån samma modell som vi sett i både fyran och femman. Den stora skillnaden är att man för första gången köper färdigheter till karaktärerna och inte förbättrar vapnen med uppdateringar för att bli bättre under spelets gång. Ett nytt smidigt gränssnitt har dykt upp som i princip tar bort många av de problem föregångarna led av. Co-op-möjlighet finns i alla tre grundkampanjer, precis som i femman, vilket ger spelet en hel del omspelningsvärde. Sedan finns det som väntat massa upplåsbart godis vilket ger spelet mervärde, men som förstås enbart är av intresse för de som verkligen har ett krängande behov av att låsa upp allt extramaterial och få alla märkliga titlar och färdigheter.

Resident Evil 6 är både läskigt, actionfyllt och medryckande större delen igenom. Dessutom får man kanske uppleva några av de mest episka bosstrider genren skapat, vilket är riktigt trevligt. Det tar serien tillbaka till sina rötter samtidigt som det förnyar och försöker sig på nya grepp. Det finns en hel del små cameos och referenser till spelets tidigaste delar, som förnöjer en hel del om man är bekant med spelserien.

Spelet dras dock med en mängd problem. Kampanjerna är nämligen uppbyggda så att de korsar varandra vid flertalet tillfällen och man stöter då på karaktärer från de andra partierna. Dessa sekvenser spelas igenom i varje kampanj och blir rätt repetitiva till slut. Stundvis känns det som ett billigt knep från utvecklarna att få spelet att kännas längre än vad det är. Med det sagt är det förstås en cool grej att Leon och Chris till slut får träffas, men det hade kunnat skötas mycket bättre om det bara skett i videosekvenser. Speciellt med tanke på att om man spelar online så sköter andra, helt slumpvisa och okända, spelare de andra karaktärernas framfart vilket kanske på papper låter som en bra idé men som i realiteten bara är frustrerande och irriterande.

Quick time events sköts annars långt bättre än i fyran och femman, och känns i de flesta fall intuitiva och logiska. Det gäller att hålla sig skärpt. Vid ett fåtal fall, som när man ska klättra rep, känns det mest frustrerande och segt däremot. Speciellt illa kan det vara under vissa bosstrider där flertalet liknande element dyker upp.

Mest onödigt i spelet är nog dess introduktion. Där tvingas vi spela igenom en sekvens någonstans mitt i spelet, och lär oss hantera det nya gränssnittet och spelmekaniken. Efter det följer en utdragen lång sekvens med episk action, stress och återkommande quick time events. Problemet är bara att den sekvensen kanske är ett av spelets sämre implementationer av det systemet även om det rent cinematiskt ser häftigt ut. Som spelare ger det väldigt lite, speciellt när man väl kommer till motsvarande parti i den riktiga kampanjen och upptäcker att handlingen för den sekvensen tydligt skiljer sig. Mycket inkonsekvent med andra ord.

Men med allt detta sagt så har spelet en handfull enormt utmanande och spännande bosstrider och berättandet ligger på en långt högre nivå än det gjort i något tidigare spel i serien. Teoretiskt sett är sexan det bästa Resident Evil-spelet hittills, bättre än både fyran och femman, men i praktiken haltar det på en hög smådetaljer som sänker helhetsintrycket en hel del. För den som gillade de senaste föregångarna finns det sannolikt all anledning att tycka om Resident Evil 6 då det är precis samma typ av gameplay som utvecklats både fjärde och femte delen i serien. Är man ett Resident Evil-fan är det ett måste köp, men är man en skeptiker och inte var så förtjust i föregångarna är det möjligt att det här inte är vad man söker. Själv ger jag bägge tummar upp.

4223 januari, 2012 - 09:45
Inte nog med att ingenting är bra eller dåligt, om inte tänkandet gör det så; utan ingenting är någonting alls, förutom i den utsträckning tänkandet har gjort det. 10/01/2012 - 22:04

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.