The Darkness 2

Recension - Playstation 3 - tors 23 februari 2012, kl 09.21

Släppdatum: 2012-02-10    Genre: FPS
Utvecklare: Digital Extremes    Åldersgräns: 18+

Betyg: 3/5
"En klart värdig uppföljare med ett lite för stort actionfokus"

För den som inte spelat det första spelet så går hela The Darkness-konceptet ut på att spela en mafioso vid namn Jackie Estacado som välsignats, eller förbannats, med mörkrets krafter. En kraft som har en egen personlighet och egen agenda och som ibland tar sig friheter mot Jackies vilja. I denna andra del i serien tar vi vid några år efter det första spelet och Jackie är numera maffiaboss, till skillnad från den underdog i undre världen han var i första spelet.

Det har varit en del kontroverser kring The Darkness 2, mycket på grund av att det första spelet, som utvecklades av svenska Starbreeze, fick lite av en kultstatus bland både fans av serietidningen spelet är baserat på samt bland gamers. Tveksamheten inför att den lite mer okända spelstudion Digital Extreme axlade uppgiften att utveckla denna uppföljare har därför varit stor. På många plan har Digital Extremes dock lyckats förbättra och förädla konceptet från det första spelet. De har till och med lyckats ragga upp Mike Patton att reprisera rollen som The Darkness röst.

Precis som väntat är det fortfarande en mörk värld man kastas in i. Berättarstilen och atmosfären från det första spelet är kvar. På de flesta punkter är det även förbättrat. Den grafiska stilen är mer tecknad vilket gör det lättare att koppla det till serieförlagan, men det överdrivs inte. Berättandet drivs fram mellan de olika nivåerna av Jackies monologer precis som i föregångaren. Utöver det så är det The Darkness själv som står för mycket av att föra handlingen framåt. En kul grej är också att man i större omsträckning får bekanta sig med miljöerna och personerna kring Jackie mer. Själva handlingen tänker jag inte gå in på, för det blir för mycket avslöjanden, men plotten är välskriven och gör konceptet stor rättvisa.

Men det är inte bara dessa saker som finslipats. Vi har en mycket bättre avväggd kontroll den här gången vilket gör spelandet lite mer smärtfritt. Objekt i spelets alla miljöer kan användas med stor kreativitet, som sköldar eller vapen. Det är fritt att använda sig av Jackies krafter för att hitta en egen spelstil. Dessutom har man lagt till ett färdighetsträd där man under spelets gång kan låsa upp nya krafter och handlingar, vilket skapar en ökad variation och ännu större möjlighet att skräddarsy efter sina egna önskemål.

Med det sagt så finns det en hel del svagheter också. Trots att spelet med sitt unika upplägg känns fräscht för att vara en förstapersonsskjutare, är det ett steg tillbaka från den gameplay Starbreeze erbjöd i det första spelet. The Darkness 2 är nämligen helt fokuserad bara på rent våld, och många av de mer kluriga momenten i föregångaren lyser helt med sin frånvaro. Jackies krafter är nästan enbart utformade för att ge olika taktiska fördelar i strid och ingenting annat. Det gör att det känns som att Digital Extremes tagit den fega vägen och inte försökt ta ut svängarna och ge föregångaren och serien full rättvisa. Lite fantasilöst och en besvikelse faktiskt. Dessutom börjar striderna efter ungefär halva spelet kännas ganska repetitiva och enformiga. Något inte ens spelets sjysta handling och välporträtterade karaktärer kan råda bot på.

Det är inte bara actionaspekten som ligger spelet till last. Den tecknade grafiska stilen känns i början fräsch jämfört med föregångaren, men upplevs efter ett tag som själslös. Dessutom så på grund av den cellshadade tekniken så tycker jag man anar en viss lathet i detaljerna på den grafiska sidan. Det finns dessutom ett multiplayer-läge, men även om det fungerar hyfsat och bygger vidare på grundplotten känns det mest som en dåligt gimmick. För att vara en AAA-titel som släpps 2012 så hade jag nästan räknat med bättre design och grafisk kvalitet än vad The Darkness 2 erbjuder.

I slutändan är The Darkness 2 ändå ett kul spel, riktigt kul stundvis. Mycket tack vare inramningen, arvet från föregångaren, serietidningen samt det förträffliga berättandet som nog kan sägas vara exemplariskt för sin genre. Dock känns det på många sätt som en titel i mängden och kommer nog av den stora massan, mig själv inkluderad, att vara bortglömd om ett år. De bestående intrycken uteblir. Men för die hard-fansen och de som suktat efter mer av Jackie Estacados äventyr i digital form känns det som ett givet köp.

Inte nog med att ingenting är bra eller dåligt, om inte tänkandet gör det så; utan ingenting är någonting alls, förutom i den utsträckning tänkandet har gjort det. 10/01/2012 - 22:04

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.